Just animals

Människans relation till djur är komplicerad. Vi säger att vi älskar djur, men vårt agerande avslöjar något annat. Det är vad dokumentären Just Animals belyser när vi får följa med Saila Kivelä, en finsk djurrättsaktivist in i grisgårdar och politikens finrum. 

Se filmen Just Animals på SF Anytime

Just Animals är en drabbande berättelse om en mentalt tung kamp, sett ur en aktivists perspektiv. Saila står själv för regi tillsammans med Vesa Kuosmanen och berättar sin egen, systern Mais och aktivistvännen Kristos fascinerande historia. Vi får följa henne från insiktsfulla funderingar i barndomen, tonårens riskfyllda aktivism, till argument i rättssalar, tv-studios, politiska kampanjer och så tvivel. 

Känslan av utbrändhet, att inget förändras och ingen bryr sig har drabbat många aktivister. Inte minst djurrättsaktivisten som antagligen inspirerat fler än någon annan; den kontroversielle amerikanen Gary Yourofsky. Hans tal inför en klass collegestudenter 2010 brukar nämnas av veganer som det mest betydelsefulla. Oväntat försvann han för några år sedan från aktivism på grund av just utbrändhet. 

Avslöjande

Den psykiskt påfrestande känslan drabbar också Saila, men inte hennes vän Kristo som har lättare för att stänga av och fortsätta drömma om ett “stoppa pressarna” avslöjande som ska förändra allt. Som ska få världen att vakna och till slut uppleva “tomma burar”, som filosofen och författaren Tom Regan myntade. 

Sedan barnsben har vi klappat hundar, grisar och kor och sett djuren som våra vänner. Vi har lärt oss från forskning att barn som plågar djur är en riskfaktor för att senare begå våldsbrott. Det är därmed inte socialt accepterat beteende att behandla djur illa. Samtidigt har vi alla växt upp med korv gjord på djurs kroppsdelar. Saila ifrågasätter som ung den kognitiva dissonansen och får inga bra svar.

Skådespelaren Joaquin Phoenix (Joker) noterade när han fiskade som litet barn med familjen att fisken led och hela familjen beslutade sig då för att aldrig mer äta djur. Har du inte sett hans Oscarstal än, så är det hög tid. Om att ge röst åt de utan röst. Något som Saila Kivelä skickligt åstadkommer med denna film. Samtidigt låter hon också en grisbonde vars gård hon tog sig in i komma till tals. Hon frågar sig själv vem som är ansvarig och varför köttindustrin, politiker mfl skyller på enskilda bönder som om det bara handlade om “några få rötägg”. Så ser inte hon på saken.

I pannlampans sken – Just Animals

Saila tar på sig heltäckande blå skyddskläder. En pannlampa lyser upp i den mörka lokalen där grisar kliver på varandra och krossar sina griskultingar i allt för trånga och smutsiga gallerförsedda utrymmen. Hon dokumenterar med sin kamera i hopp om att någon ska se det som hon ser. Och kanske ännu viktigare; se saker så som hon ser det. Själv börjar hon fundera kring om hon verkligen orkar bevittna fler lidande, döende grisar, kor och kycklingar. Dessutom kommer lagens långa arm allt närmare. Är det dags att sluta vara djurrättsaktivist? Försöka glömma allt det hon sett och gå vidare i livet. Studera och skaffa sig en karriär.

Människans relation till djur på film

Under senare år har det kommit en rad filmer som behandlat människans relation till djur, exploateringen av deras kroppar på bondgårdar och i det vilda. Dokumentärer som uppmärksammade Gunda (2020) om en grismamma och förra årets starkaste dokumentär Andrea Arnolds Cow om en komamma berättar båda om enskilda djurs öden utan dialog. Dokumentären Vårt dagliga bröd från 2007 har varit stilbildande i denna subgenre. Också helt utan dialog beskriver den skickligt med fast kamera metodiskt hur vår mat tillverkas, från ax till limpa och från ko till kött på tallriken.

Artisten Mobys musikdokumentär Punk rock vegan movie som vi recenserat släpps dessutom i dagarna. Oscarnominerade och därmed högaktuella, favorittippade All that breathes om några indiska män som tar hand om skadade bruna glador har vi också recenserat nyligen. 

Actionäventyret Okja (Netflix) från 2017 med Jake Gyllenhaal, Paul Dano och Tilda Swinton är ännu en film med en djurrättslig story. Den följer en flickas kamp för en stor grisliknande varelse. Alla dessa filmer bidrar möjligtvis till en trend, ett tecken på att vi människor börjar fundera mer på vår relation till andra djur. 

Mardrömmarna är svåra att skaka av sig

Vad är mest effektivt för att åstadkomma förändring? Dokumentation av hur det ser ut i djurfabriker och slakterier eller att gå in i politiken? Påverkan av individer eller systemförändring? Kan en individ göra skillnad eller är det bara naivt att tro? Det är frågor som Saila ständigt brottas med. Vilka vägval tänker hon göra? Samtidigt måste hon försöka leva ett normalt liv som ung vuxen. Hon går ut och dansar men mardrömmarna är svåra att skaka av sig. Grisarna hon lämnade efter sig gör sig påminda.

När filmen är som intensivast är det omöjligt att värja sig. Just Animals kastar sig med skarp blick och stort hjärta in i en dans mellan känslan av att vara otillräcklig och att vara hoppfull. Det är både inspirerande och smärtsamt.

​Dokumentär
Originaltitel: Eläinoikeusjuttu
Land: Finland
IMDb