November

November skildrar det intensiva polisarbetet för att gripa de skyldiga efter terrorattackerna mot Paris den 13 november 2015. Cédric Jiminez (BAC Nord) har regisserat detta verklighetsbaserade kriminaldrama. 

Till skillnad från flera andra filmer som redan gjorts om attacken, är det här en mer fokuserad beskrivning av utredarnas jakt på terroristerna. Det gör att den också har en känsla av en tv-film i mängden av andra serier med polisjakter. I starka Minnas Paris (2022) till exempel blir det en mer drabbande emotionell story om några som överlevde. 

Första larmsamtalen

Det börjar rörigt i kaoset när första larmsamtalen kommer in från personer som försöker beskriva vad som hänt. Väldigt rörigt. Det är koordinerade attacker runt om i Paris mot kaféer, sportevenemang och konserten på Bataclan. Filmen skildrar inget av det, utifrån respekt för de drabbade. 

Kameran skakar sig istället fram i det öppna kontorslandskapet mellan skärmar och polismän som försöker få klarhet i vad som egentligen pågår. Bland alla dessa utredare som rusar tillbaka till jobbet och tar plats i kontorsstolarna finns den hyfsat nybakade polisen Inès (Anaïs Demoustier), chefen för utredningen Fred (Jean Dujardin) och polisens gruppchef Héloïse (Sandrine Kiberlain). Alla är fiktiva karaktärer som däremot baseras på samtal med poliser som arbetade med den verkliga utredningen. 

Stressen tilltar när polisen inte hittar gärningsmännen och därtill gör några inledande misstag. Rykten går om en möjlig andra attack. Polisen börjar skugga och avlyssna. Problemet är att det är många som misstänks och polisen drunknar i tusentals tips som ingen hinner gå igenom och verifiera. Frustrationen går ut över kollegor som gör sitt bästa när tiden börjar rinna ut. 

Hjältar syns inte till

Filmens stjärna Jean Dujardin (The Artist, Deerskin) gör som alltid en stabil insats. Vi lär ändå inte känna Fred, den karaktär han spelar. Inte någon annan här heller egentligen. Närmast är väl polisen Inès som vi får se springa och köra scooter genom Paris. Men hennes liv och bakgrund får vi ingen insikt i. Precis som polisarbetet står och stampar inledningsvis så gör även filmen det. Intensiteten ökar när övervakningen av misstänkta drar igång. Filmen lyckas höja pulsen ytterligare när insatsstyrkan förberereder tillslag. Då har vi lämnat skärmarna och telefonerna på kontoret bakom oss.

Några enskilda hjältar syns inte till. Istället är det den mäktiga kraften i polisens intensiva kollektiva arbete som lyfts fram. November försöker sig inte på att säga något djupgående om attacken eller om terrorism. Istället stannar det vid en hyllning av polisernas viktiga arbete. Det är värdigt och osentimentalt.